Jag har en blogg och jag twittrar – @JahHollis – men jag har aldrig satt ett avtryck på Facebook trots att det är många år sedan (innan FB blev stort i Sverige) jag fick en inbjudan om att ”bli vän” på Facebook med en människa som jag redan är mycket god vän med.
Sedan dess har jag hållit mig ifrån Facebook, trots att jag hört många försäkra att det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk, speciellt vänner, till och med de man tror sig ha tappat bort på vägen.
Och jag antar att de, en miljard eller vad är det nu, användare som i dag kommunicerar med hjälp av Facebook inte kan vara helt fel ute.
Kanhända blir det så att även jag ansluter mig en dag, det har varit nära många gånger. Fast då är väl FB på väg ut och jag får förgäves söka mina vänner där.
Och tack och lov går det ju faktiskt ändå att hålla liv i vänskap på många gamla traditionella sätt.
Brev och vykort. Hur många skickar sådana i dag? Jag skickar ett och annat vykort och brev skickade jag senast till min gamla mamma, som hör väldigt dåligt och ett skrivet brev då verkligen är en försäkran om att det jag vill förmedla går fram som det ska.
Telefon. Ja, bara de gångna tre senaste dagarna har jag haft långa telefonsamtal med två gamla vänner som jag inte hört på riktigt länge och en som det blivit alltför glest med kontakterna med under en tid.
Vi hade mycket att prata om och dessa telefonsamtal betydde väldigt mycket för mig. Gjorde mig glad.
Riktiga vänner och deras vänskap ska man vara rädd om, och kan man inte ses ansikte mot ansikte kan man i alla fall göra det till en vana och lyfta sin telefon och slå en signal.
Sedan kan man ju sikta på att ses ”på riktigt”, det är ju den överlägsna kommunikationen.
Jah Hollis
PS. Bilden är från Folkets Parks entré i Malmö, och där kan man få leta efter sin kära gamla cykel om man inte har stenkoll var man satt den när man gick in. Som man (ungefär i alla fall) kan få göra med gamla vänner. DS.
Läs även andra bloggares åsikter om Vänner, Vänskap, Kommunikation, Facebook, Bloggar, Twitter, Telefon, Brev, Vykort, Jah Hollis